Är det värt det? Under det vi uppfattar kan inget någonsin bli perfekt. Vad man tror varit viktiga saker för stunden är i nästa sekund förlorade och bortglömda och det samma gäller de lättvunna känslor som skapats med dem. Det finns ingen absolut lycka, för en oinbjuden gäst kallad ångest kröp just ner i sängen och tydliggjorde att lyckan inte var bottenlös. Vad spelar det för roll vad man gör när ingenting fulländar? Jag letar ständigt efter något som jag på senare tid börjat inse inte går att hitta. När kan man känna sig hel?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar